ANONYM#4

Jag har frågat om det är okej att lägga ut detta.

Hej!

Jag är 27 år och bor i Stockholm. Det är så att jag inte har så bra kontakt med min pappa. Älskar och saknar min pappa varje dag. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra? Vill spola tillbaka tiden. Allt blir bra pappa<3

Jag har försökt med allt. Skickat kort. Knackat på hans dörr. Han vill inte veta av mig. Blir så ledsen!

Allt började när min mamma och pappa skilde sig. Han träffade mig nästan aldrig. Jag grät ofta efter min pappa. Ville till han. Han var sträng och kristen. Troende som min faster och farmor är. Människor man alltid kunde lita på. Måste tillägga att jag har kontakt med min faster och farmor idag. Bästa kvinnorna på denna jord. Dom vägleder mig rätt i livet.

Men om vi ska ta det lite kortfattat. Min pappa började i ung ålder med droger. Rätt tunga droger. Spruta mm. Jag visste rätt snabbt vad han gjorde och han dolde det aldrig heller. Varje dag var jag rädd att han skulle dö. Grät när vi sa hejdå. Detta ligger kvar inne i mig. Vill inte skiljas som ovänner. Är rädd! Har sätt han påverkad många gånger. En gång ville han till och med visa mig hur man sprutar in det i armen. Jag ville inte. Han gjorde det själv på mitt rum. Jag klandrar inte honom för någonting. Drogerna tog över hans liv. Men alla förtjänar en andra chans. En chans jag vill ge han. Men han vill inte ta den.

Mitt liv skulle kunna bli bok. Jag har kastas med många olika känslor varje dag. Men just nu är jag bara rädd. Vet inte om han slutat med droger. Men han vill att jag glömmer honom. Varför? När jag knacka på hans dörr så öppna han. Han öppnar dörren och ger mig en kram. Jag bli förvirrad. Vad kan va fel? Varför vill han inte veta av mig? Allt jag vill är att han ska veta att jag förlät honom för många år sen. Jag är inte arg på honom och lever ett bra liv med jobb och barn. Ett liv jag kan tacka honom för. Utan han skulle jag inte blivit så stark som jag endå är. Jag är stark och känner mig glad. Men saknaden kommer ifatt mig ibland. Mitt liv är inte fulländat utan min pappa.

Han finns där men endå inte.

Nu till min fråga. Ska jag släppa honom eller ska jag fortsätta hoppas? Måste tillägga att han lovat mig många gånger att allt kommer bli bra. Jag har alltid blivit sviken och hoppats. Kan det va att han skäms?

Om jag släpper han så kanske han tror att jag sviker han? Jag tror fortfarande!

Tack från en ledsen tjej som aldrig kan släppa taget om sin pappa.

Vad skulle du gjort?

thaz8b1tkr

 

Dagens dilemma.

 

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/9/9/d/latess.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


CAPTCHA Image
Reload Image